förklaringen...
-"hej..."
somna (attkunnasomna).
andas.
skaka. tveka.
se (detdusåg?).
lyssna - hörsel.
le. gråta.
visa.
våga.
säg mig, hur att bete sig för att få allt bra.
hur skulle man laddat inför något som man inte ens vågat tänka sig inträffa?
akta dig Lily, du kickas från testamentet och får äta i badkaret.
...amen att låta sin unge springa omkring med ett kladdigt chokladfinnger i handen när man har vita tapeter, det är ju föräldrarnas uppgift att ta tag i ungen och ba "MEN SKÄRP DIG FÖR FAN!"
linnéa asplund i ett äggskal
-"har hon en facebook?"
-"yepp"
-"har ALLA en facebook?!"
-"yepp"
-"h-h-har jag en facebook?"
det gäller att ha koll på vars man har koll, och det har min syster stenkoll på.
so i'm not moving..
cause if one day you wake up and find that you're missing me,
and your heart starts to wonder where on this earth i can be,
thinking maybe you'd come back here to the place that we'd meet,
and you'd see me waiting for you on the corner of the street.
going back to the corner where i first saw you,
gonna camp in my sleeping bag i'm not gonna move.
tack för promenaden.
white flag.
där, var lugnet skriker.
så stilla.
sån stillhet man inte trivs med.
det blev för lite tid.
jag ville bara ruska om henne, få henne att vakna igen.
hennes andetag var så mjuka.
en sovande ängel, omringad av vita lakan.
vita flaggor.
till och med det fixade hon med grace, min idol.
hon sov i tre dagar
sen var hon borta.
på vägen hem föll stjärna efter stjärna. ironiskt passande.
likt elvis has left the building..
not ready to make nice.
och trots att denna helg varit mer skrämmande än andra (på många, många sätt) har jag tagit mig igenom den helt ok faktiskt. tankeknölar som funnits tidigare sitter, vissa, fortfarande där de satt. får helt enkelt leva med det ett tag..
kopplar av en stund hos mor min, det har ändå varit en lång dag. allt från tapetsering (okej, jag gjorde inte mycket mer än att titta på och vara i vägen men jag är gravid och tjock i know!) till att promenera, fika, fundera och garva med min kära. tro mig, det har tagit på de få små krafter jag äger. mamman har sett till att jag fått i mig mat för dagen, och micke har suttit och försökt klura ut en bra karl åt mig, tydligen så stör det honom att se mig stå på egna ben? anywho, det bästa han kunde komma på var dock en 45taggare vid nicket jannebanan, så jag tror mina små bambirangelben får duga ett tag till.
imorgon ska jag tillbaka till jobbet igen, och det känns faktiskt bara skönt. på måndagar går alltid alla omkring och säger till varandra "är det måndag nu igen? gud vad tiden bara rinner iväg" och "snart är det helg igen", vilket betyder att ytterligare en vecka har gått. och andra sidan jobbar jag nog bara två, tre veckor till..
hopps, är klockan redan så här mycket? parlamentet och sen bedtime för mig alltså, ögonaböj! :)