du har ingenting under din hud. din ryggrad är borta och ditt hjärta är av sten.


hey! shut up. don't lie to me.
you think i'm blind, i got eyes to see.
hey! mister, how do you do?
oh pardon me i thought i knew you.
would you stand back baby 'cause i want to get a better look. 
at this big man who couldn't handle the little bit of love you took.

oh oh oh darling, i loved you so. 
i told you yes, and then you told me no.
baby, how can you say you should be free and i should pay and pay?
 and you talk and talk about you and what you need,
but sooner or later your love is gonna make me bleed.

talk on, talk on, but love is what you need.
and sooner or later that love is gonna make you bleed.

hey, hey, have a heart,
hey, have a heart.
if you don't love me, why don't you let me go?
have a heart, please, oh don't you have a heart?
little by little you fade while i fall apart.
don't you know it baby?
have a heart, please.
hey hey have a heart,
please, have a heart


free fallin'


and i will wait here a while
just long enough to be
sure that you
didnt make a wrong turn
and ill wait long enough
well maybe an hour or two
before i decide
it wasnt me, it was you
 
it wasnt me, it was you


you're free fallin'

seems like its been forever that you've been gone.

"
annars då, bilen går bra?

Som rubriken lyder, själv har man grus i maskineriet
funderar nästan om någon lagt sågspån i växellådan
men försöker hålla full gas med bilbältet på datorstolen
men känns som att jag håller på få soppatorsk i en
uppförsbacke.

Tänkte om vi gör någon deal att vi möts halvvägs
och att du tar med en dunk så löser vi detta haveri
om du är up for it african girl?

"

du saknas.


but there comes a point when, when we exhale.


everyone falls in love sometime.
sometimes it's wrong,
and sometimes it's right.
for every win,
someone must fail.
but there comes a point when,

when we exhale.

sometimes you'll laugh,
sometimes you'll
cry.

life never tells us the when's or why's.
when you've got friends to wish you well,
you'll find your point
when you will exhale.


oh, hearts are often broken,
when there're words unspoken.


in your soul there's answers to your prayers.
if you're searching for a place you know, 
a
familiar face
somewhere to go.

you should look inside
yourself,
you're halfway there.

sometimes you'll laugh and sometimes you'll cry.
life never tells us the when's or why's.
but when you've got friends to wish you well,

you'll find your point
when you will
exhale.

min älskling


jag vill bara att tiden ska gå.
springa iväg, sen är du hos mig.
åh, vad jag längtar efter dig mitt lilla hjärta.
trots allt kommer du vara mer älskad än någon.
oavsett om det bara är jag som väntar på dig.
min kärlek till dig är så mycket större.

vi behöver ingen annan, du och jag.


"det var i maj någongång..."















det tog mig ett tag.
men efter en stund-i-form-av-en-evighets stirrande rakt ut i en mörk lägenhet, 
en miljon tårar och en miljard stapplande andetag lyckades jag ställa mig upp igen.
oförstående om hur allt bara kunde stupa käpprätt åt skogen,
men det fanns väl en anledning till det också..
där någonstans.
om inte annat för att bevisa sina riktiga färger, med en jävla smäll.
och från alla möjliga håll, och omöjliga. som jag såg det i alla fall,
men det var fel antar jag och jag ber om ursäkt för en på tok för hög tanke om dig.

"är du ledsen idag, min sköna?" pappa tittade på mig,
där jag stod med så blanka ögon att man skulle kunna föreställa sig ett helt hav fanns innuti.
med min brist på förklarande ord ryckte jag bara på axlarna.
det fick bli min förklaring. 
och om inte orden om den nedförsbacke och att allt det förgångna
verkligen är förgånget ekade i mitt huvud hade jag nog varit förlorad.
om jag inte hade en storasyster.

sen blev det måndag.
och dagen utformade sig alldeles perfekt,
trots allt som tog ner mig igår och oavsett vem som inte var/är där.
dagen bäddade för en ytterligare ny vecka, även när jag tvingat fram ord hittills.
och jag egentligen inte kan förklara det ord som dras ur mig,
alltid.
eller aldrig. 

bara andetag. 
ändå kanske ett annat hjärta förstod mina försök till sammanfattning av de trassel min hjärna bär på. 
okänt, som från ingenstans.

timmarna och natten gick tack vare en syster och den här dagen blev till tack vare en kung.


even though going on with you gone still upsets me

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt
Även om du grät och sa jag har aldrig känt såhär
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort
Så skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär
Om du lovade att ändra dig och bli normal
Om du sa jag kommer alltid att älska dig
Skulle det inte spela någon roll
För tro det eller ej men jag älskar inte dig

slits mellan två världar. allt är ditt fel, och jag hatar dig för det. kan inte göra något gott utan att göra något ont direkt efter. klarar inte av att älska folk, och hatar att höra migsjälv älskad. konstant misstänksam, går ständigt och väntar på att dom ska gå. varför skulle dom inte? du gjorde ju det. din jävel, jag hatar dig. jag är inte densamma längre. du har gjort mig till någon jag inte gillar. något instängt, och gömt. kommer aldrig förstå hur du bara kunde ställa dig upp och gå. hur du kunde skicka mig dit, där jag hamnade och själv bara promenera bort. förstår inte hur du kunde ställa dom kraven. och anklaga mig för att inte älska dig nog. du har ingenting under din hud. din ryggrad är borta och ditt hjärta är av sten.

Men du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Och du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd

Nej du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Oh, oh ,oh

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu


i always thought i was better than this


gårdagens ord fick bli tänk om. alltså, tänk om.. tänk om jag hade sett dig. tänk om du kom tillbaka utan att låta mig veta det (den skadan är nog skedd). tänk om jag skulle stå öga mot öga med dig en dag igen. eller värre, tänk om mina ögon skulle se dig, medan dina bara passerade över mig. vad skulle jag gjort, eller sagt? vad fan hade man sagt? har inga ord på lager. jag hade hoppats på att du skulle sköta det. jag hade förväntat mig mer än vad jag vet jag skulle få. jag hade förväntat mig mer än vad som är bra för mig. men det kommer alltid vara så, älskling. det blir refrängen i våran låt..



you.

hälften förlorat. (ochjaghadelyckatssåbraatthålladigbortahärifrån)


det här blir en bra dag.



molnen lägger sig sakta men säkert som en tjock massa över himlen. solen drar sig bort och himlen färgas grå, än en gång. morgonen var ju så fin.
jag är tillbaka i min stol, i mitt rum, på mitt jobb, men imorgon är det helg. den lilla hade hicka tidigare imorse, och nu livas den allmänt och för fullt. hoppas energin på krabaten avtar litegrann när den gör entre, om mindre än 3 månader. har svårt att förstå att du funnits hos mig i ett halvår nu. vi är inne i vecka 28, det är inte länge kvar hjärtat.

my december.


på tal om tapeter, det var kul att prata med dig sweets. kul att höra att du är okej och att allt går bra. över förväntan. sa ju att jag inte skulle behöva oroa mig. du är en sån som drar till dig människors blickar, sån har du alltid varit luv. kanske ibland lite för mycket, men det är bara charm ;) im so, so happy for you babygirl.



ps. jag efterlyser min fru, anna furgecke.. anyone?

några smulor till duvorna, min vän. sen går vi hem


var tog tiden vägen?
farbrorn med smulor åt duvorna är borta, ingen stannade i parken.
hösten blev kallare än vanlig höst, när alla människor försvann.
folk växte upp, och nu finns det ingen i parken som gungar sina barn, sin älskade, sin vän.
gungorna är stilla nu.
hur kommer det sig att dom valde att stanna inne?
trots att hösten inte alls är kall, inte än. 


jag förstår nu, varför vi längtar tillbaka till den sommaren. vi glömde bort att göra nya minnen efter det.



Nu faller löv, det blåser på, det börjar om
Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
sen går vi hem


när du felfritt stampar takt till hysterin


du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få. älvorna har bjudit dig till vals. men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå. du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls. i desperat jakt på en vän, kan du förnedras om igen. du skänker mer än nån kan ta, för en sekund av nånting bra. kan någon ge vad du ska ha? vill någon se vad du har sett? kan du nånsin hitta rätt, och få tillbaka det du gett? natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner. där blinkar lamporna till komp av en maskin. ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser, när du felfritt stampar takt till hysterin. du blommar upp av ingens frö, i värme varm som slask och snö. du torkar tår av ingens tröst, och lyssnar tyst till ingens röst. du har rock'n'roll i dina bröst. du har blues i dina lår. du har visor i ditt hår, och poesi i dina sår. men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen. du vinglar bakfull hem till väggar utan svar. ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen, blev en bitter vandring hem i singular. du har sett drömmar rasa ner, och du vet hur munnar ler. dom älskar gärna det dom ser, men dom skräms bort om det finns mer. men du är van vid folks manér. och från din vagga till din grav är du den vilsna världens slav. du är en tår i svarta hav.

jag önskar jag hade ork för dig.


stand


riktigt tung dag idag. regn och rusk (börjar dock gilla regnet och kylan litegrann). misstänker en förkylning på g.. hade inte varit den första i så fall. om en förkylning alltså. ändå, så tror jag att det är mer synd om mig än någon annan. för mitt huvud är som en stor, tung sten. på tal om stenar så har vi blivit 3,4 kilo tyngre. på fredag är det bara tre månader kvar. än så länge går allt bra, trots allt.

och i måndags skedde det, lite senare än väntat men äh.. nu är jag och trolla i alla fall inte hemlösa längre, en liten ljusning i dessa kalla dagar. dock blir vi inte långvariga, men fint folk går säkert tidigt också. 



it's a shame there's no one to blame for all the pain that life brings.