för en annan plats.
april, 15th
Precis som vinterdygnen håller en mörk profil, med allt mindre dagsljus, känns det som om snöflingorna även singlar ned på huvud som på mark och lägger sig som ett stort, tungt täcke. Det går inte att undgå den lättnad av att återse solens strålar allt längre var dag som passerar. Det enda som visas i reklamen går i en ljus färgskala och dessa stentvättade jeans tinar upp och får liv. Precis som om det vore lättare att andas när graderna aldrig sjunker under nollan. Som från att man suttit fängslad bakom galler, till att virvla upp med de löv som gömt sig under just detta vintertäcke.
Med en latte i handen och ray ban vilande på näsan, som just pekar i solskens riktning, går var dag i takt allt snabbare trots att man nu vill sakta ner och stanna tiden en sekund.. eller sju. För att för en stund få behålla denna känsla, detta sällskap. För snart är det förbi det också. Trots lyckan om lite mera tid att njuta, är det snart över. För hon har bestämt sig. Jag kan ändå inte låta bli att se det som precis en vårkänsla. För den stryk vintern gav, och hur den isande kyla som bet sig in ända in i hjärtat, har även hennes vingar tinat. Trots att det tog lång tid (och till vår fördel) så kommer den stunden då vi strax får släppa taget. För trots allt, är det detta vi har väntat på.
Hon är redo att flyga.
Äntligen.