kontemplation

sitter på ett café. mittemot mig sitter anna, min fru. dom spelar låtar som my endless love, och jag kan inte låta bli att tänka på dig. men alltihop försvann, lika snabbt som vinden. borta. och vart vi än gick följde dom med, sånger som påminner mig om att jag är ensam. för jag är ensam. jag är borta från dig, lika mycket som du är borta  från mig. det spelar ingen roll vilket håll man vänder på det, faktum är faktum. det är borta nu. men allt från dig lever kvar i mig förevigt. det var för oss solen gick upp.

jag kommer aldrig glömma dig. 

våra vägar kanske korsas igen någongång. vem vet.