mist.
utrymme för avstånd. nu förtiden brukar jag intala mig själv om att du är bortrest, och att det inte går att nå dig via telefonen. det gör det hela lite lättare. man kan inte ge sig hela tiden, inte varje gång. även om man värderar en person väldigt högt så måste man ändå någonstans hålla i sina gränser. sina egna regler. vissa regler sägs vara menade att brytas, men vad händer om man förlorar sig själv på kuppen? och vad gör ens egna gränser och regler för nytta om svagheten ändå kommer störta dom?
känslan är som att tassa omkring på vatten (dusaattdetvarmöjligt).
det är som att gå försiktigt, för att man aldrig vet när man kan falla. som att någonstans där vet man ändå att man kommer falla. känslan av att inte ha den där väggen som ett stöd när man inte riktigt orkar allt man anses borda orka. eller känslan av att ha den där väggen av något difust. jag vet vad som är värst.
jag pratade med en longlost vän nyligen. det var evigheter sen vi pratades vid. jag frågade hur han hade haft det och han berättade om sitt liv, om sin respektive. om hur hon har fått honom nykter (tro mig, det var ett stort steg) och hon fick honom till det. nu är dom med varann hela tiden, unseperatable. han berättade att han är lycklig med henne. jag var tyst en längre stund, men han såg att jag log inombords. han log tillbaka.
¨
all of the moments that already passed. we'll try to go back and make them last. all of the things we want each other to be. we never will be. and that's wonderful, and that's life. and that's you, baby.
this is me, baby.
cuppycake.
jag vet vad det betyder nu, muffin.
it'sjustthatnowyou'renotaroundtoletmetellyou.
andetag.
konstiga timmar faller omkring.
känner mig som vilsen. (borde jag kanske?)
var finns allt? allt som ingen annan ser. jag klarar inte av det.
var nog bara tillfälligt. eller jag vet inte.
kom hit och skräm mörkret.
jag är vild men kan inte röra mig. vild i hjärnan.
tokig.
förstår ingenting. (har en aning om att det är så det ska vara)
en del faller bort.
en del skriker.
och här är jag, gör ingenting alls.
jag är förvirrad.
virrpotta.
känns så mörkt, fast ljuset ligger kvar.
jag kan inte blunda, för då ser jag inte allt som händer. (jagvillblunda)
allting ligger på chanser, men ingen verkar få någon.
svårt att se hur ont det gör, utan ett blåmärke.
det gör ont.
och tiden verkar inte gå, även fast den springer fram.
kalltvarmt.
hemma känns inte hemma.
ute känns instängt.
jag vill bara skrika, men min röst är borta.
make sound of rain.
lend me your ear and i'll tell you about the things i fear baby. open your heart and i'll tell you why i'm torn apart maybe. lend me your car and we'll go chase down a falling star. give me your hand cause it takes that fire to understand. lend me your time and we'll go somewhere and kill someone baby. show me your soul and i'll shine my light where it seems so cold now. give me your lips and i'll tell you about all the things i miss the most. open your mind and i'll crawl right up and sleep inside of it. when was the last time you felt high? oh you were the best i've ever felt. i don't need you to fix me. i just want you to listen. it's killing me too. it's so wrong not to be with you. it's getting harder to stay awake. it's killing me too. it stops my heart just to be with you. so listen cause you are the only one who cares to hear.