ärrad.
min röst försvann. mitt förråd fullt av ord blev plötsligt alldeles tomt och mörkt.
kylan i din röst..
min balans (som om jag hade någon) blev genast en stark obalans.
av dig.
a v d i g .
jag önskar att mitt berg av motgångar och smärta förblev mitt och att ingen annan fick lida. speciellt inte du. förlåt att jag försvann. förlåt att jag inte insåg att marken under mig försvann. men med all min packning jag har nu, med korten på bordet. om jag hade vetat allt jag vet nu, tror du jag hade gått åt samma håll? det kommer alltid till en punkt där misstag sker.
för alla.
du vet hur det är.
mer, d u v e t h u r d e t v a r .
jag kommer evigt ångra att jag lät det gå så långt,
något som jag kommer att få våndas med alltid.
och om de felsteg jag gjort, fick dig att gå så är det ännu ett felsteg jag får leva med.
jag visste att jag hade förlorat större,
jag visste det.