kontemplation

ja, det där gick ju relativt smärtfritt. känns skönt att man börjar se en ljusning i allt.. jag drog upp huvudet ur sanden, som syrran skulle ha sagt det. och han har kvar huvudet där, långt nere, men det kan han få leka med om han vill.

hur som helst, min familj är den bästa som finns (med risk för att låta som den största klychan). mamma stoltserar med att hon ska bli mormor, pappa kallar henne redan för det, dock i form av en annan njutning. men morfar låter också gammalt, pappa lilla ;) sen började (min) mormor gråta av glädje när nyheten kom till henne. och mina vänner är över vad man kan önska sig, kunde inte ha bett om något bättre. nu när allt har lagt sig (ta i trä) får jag bara höra att allt kommer gå bra, och att alla finns för mig. vilket värmer mer än något, och var allt jag hoppades på. precis då känns det att jag är lyckligast i världen. och översentimental och känslig som jag är just nu, så lipar jag för minsta leende jag får mot mig.

det var en som sa att jag kommer hitta precis den perfekta kärleken, att det inte kommer vara något problem. och jag vet att det inte kommer vara något problem alls för mig. jag har redan fått den. en annan sorts kärlek. kärleken av mitt liv.
varje dag blir jag livligt påmind om att du är därinne, mitt hjärta. din mamma väntar på dig.

"det blir en annan julklapp i år."