några smulor till duvorna, min vän. sen går vi hem
var tog tiden vägen?
farbrorn med smulor åt duvorna är borta, ingen stannade i parken.
hösten blev kallare än vanlig höst, när alla människor försvann.
folk växte upp, och nu finns det ingen i parken som gungar sina barn, sin älskade, sin vän.
gungorna är stilla nu.
hur kommer det sig att dom valde att stanna inne?
trots att hösten inte alls är kall, inte än.
jag förstår nu, varför vi längtar tillbaka till den sommaren. vi glömde bort att göra nya minnen efter det.
Nu faller löv, det blåser på, det börjar om
Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
sen går vi hem