kontemplation

min lilla skatt har börjat gå! dock lite ostadigt och stapplande, men hon tar sig minsann tvåbent från vardagsrummet till köket utan att pausa. åh, mama's sooo proud!

ettårsdagen närmar sig med stormsteg. tiden rusar.. sist jag kollade hade jag bara ett litet knyte i famnen. vad hände? vars sprang all tid? "ta vara på och uppskatta varenda liten minut", gjorde man det? eller det klart man gjorde, men jag längtar ändå tillbaka så fruktansvärt mycket. min lilla mysunge växer upp för fort!

nåväl, bara att gilla läget antar jag.. än så länge kan jag låtsas att hon fortfarande är mitt "lilla" knyte. snart är det väl bara töntigt att mysa i mammas famn.

här är lite nya bilder