kontemplation

sådärja, då var det återigen måndag och vi går allt längre in på hösten. personligen känner jag att jag inte alls var klar med sommaren, men samtidigt försöker jag se det från den ljusa sidan.. hösten har ju så vackra färger, och alla mysiga koftor och stickade mössor. och efter det kommer julen, och då är ju allt mysigt! vänner på vift brukar komma hem och hälsa på, och man umgås en massa med familjen. sen är det helt plötsligt ett nytt år, och vi börjar gå mot ljusare tider.. så klarar man sig igenom de allra mörkaste månaderna, fram till typ slutet på januari, så börjar allt bli lättare igen. och simsalabim, så har vi sommar igen.. he går fort! ;)

just detta predikade jag för sofia, under vår powerpromenad igårkväll. hon kunde dock inte se det med samma optimism som mig. vintern är ju trots allt en halvår lång och större delen av året går åt till att just tackla mörkret.. vad säger ni andra?



min vapendragare och jag, mitt i vimlet... gammal bild.